Kronprinsessparets bröllop

Gustav Vasa och Margareta Eriksdotter Leijonhufvud

Uppsala domkyrka den 1 oktober 1536
 
Drottning Katarinas plötsliga död bara fyra år efter bröllopet, gjorde att Kung Gustav nu åter befann sig i samma situation som då han efter sin kröning inlett de mångåriga och segdragna förhandlingarna för att skaffa sig och landet en drottning.

Äktenskapet med Drottning Katarina sägs ha varit olyckligt. En envis tradition har beskrivit henne som nyckfull, svårmodig och melankolisk. Hon skulle dessutom ha varit osolidarisk mot sin man och baktalat honom inför sin danske svåger Kristian (III) som besökte det svenska hovet 1535.

Illvilliga rykten iståndsatta för att svärta ner Kung Gustav Vasa i den tyska opinionens ögon påstod till och med att det var han, som i vredesmod över Katarinas förrädiska handlande orsakat hennes död genom att slå ihjäl henne med sin hammare. Men att så inte var fallet har ögonvittnet Kristian III berättat om i ett brev. Han beskriver festligheterna som hölls i Stockholm till hans ära och hur Drottning Katarina med honom själv som kavaljer deltog i dansen. Den unga Drottningen väntade sitt andra barn och i dansen snavade hon till och föll så illa att hon fick missfall, vilket inte långt efteråt ledde till hennes död.

På årsdagen av  Drottning Katarinas bisättning i Stockholms Storkyrka, den 1 oktober 1536, stod Kung Gustavs andra bröllop. Bruden var den 20-åriga jungfru Margareta Eriksdotter Leijonhufvud och denna gång ägde vigseln rum i Uppsala domkyrka.

|
Tipsa en vän
|