2010-06-19

Insignier i kyrkan

Regalierna


Tidigt på bröllopsdagens morgon hämtas tronföljarkronan och prins Wilhelms krona från sina glasmontrar i Skattkammaren på Stockholms slott. Kronorna förs till Storkyrkan och placeras på de speciella regalieborden till vänster respektive till höger om altaret. Dessa är täckta med blå krontäcken på vilka ligger blå sammetskuddar (hyenden).

På ett tredje regaliebord ligger Serafimerordens insignier i ordenstecknet i form av ett kors och en kraschan (stjärna). I koret står Serafimerbaneret.

Tronföljarkronan


Tronföljarkronan (Karl X Gustavs arvfurstekrona) tillverkades i största hast när drottning Kristina skulle krönas 1650. Så sent som den 3 oktober 1650, 17 dagar före kröningen, påminde drottningen rådet om att traditionen bjöd att arvfursten bar en speciell dräkt bestående av mantel, krona och hatt. Jürgen Dargeman fick bara en dryg vecka på sig att utföra en ny krona till Karl (X) Gustav (drottning Kristinas kusin, tillika tronföljare). 

På grund av tidsbristen återanvände Dargeman den krona som skapats för Kristina d.ä. inför Karl IX:s kröning. På en nytillverkad slät kronring, försedd med åtta triangelformiga spetsar, applicerade han emaljdekor från den gamla kronan och nyinfattade stenar.

Sammetshatt


Kronan bars vid kröningen inte direkt på huvudet utan träddes över en hatt av brun sammet, broderad med guld och silver och brämad med hermelinskinn.
 
Tronföljarkronan har bevarats i stort sett orörd till våra dagar. Den enda betydelsefulla förändringen skedde vid Gustav III:s kröning 1772 då två av de lägre spirorna byttes ut mot svartemaljerade vasakärvar. Vasarna skulle vara symboler för det vasablod som rann i kung Gustavs ådror och som kungen gärna påminde om, men samtidigt markera kungamaktens traditioner tillbaka mot de stora gustaverna.

Blåfärgad hätta 1751


Hatten av brun sammet, som finns bevarad i Livrustkammaren, ersattes av en svagt blåfärgad hätta i samband med Adolf Fredriks kröning 1751.

Kronprins Gustav (V) bar tronföljarkronan


Kung Oscar II var den siste av Bernadotteättens kungar som lät kröna sig iförd kungakrona 1873. Vid detta tillfälle bar hans son, kronprins Gustav (V), arvfurstekronan.

Senast som denna krona visades vid en kunglig ceremoni var vid dopet av dåvarande tronföljaren Carl Philip den 31 augusti 1979. Kronan låg då på sitt hyende vid altaret.

Från Gustav III:s tid som kronprins är Karl X Gustavs arvfurstekrona tronföljarkronan. Ända fram till det att Kronprinsessan Victoria blev tronföljaren benämdes kronan kronprinskronan men nu heter den tronföljarkronan oavsett kön.

Prins Wilhelms krona


Gustav III introducerade principen att Kungahusets samtliga medlemmar skulle ha tillgång till egna kronor.
 
När prins Wilhelm (1884-1965), son till Gustav V och yngre bror till Gustaf (VI) Adolf, fyllde 18 år 1902 blev det aktuellt att komplettera regaliebeståndet. Prinsen skulle förklaras myndig i samband med riksdagens öppnande 1903 och måste då enligt traditionen vara iförd värdighetens insignier.
 

Ny hertigkrona


Eftersom alla de äldre hertigkronorna användes av andra manliga familjemedlemmar måste en ny krona beställas hos hovjuvelerare C.G. Hallberg, Stockholm. Slottsarkitekten Agi Lindegren levererade en förslagsritning, där han utgått från prins Oscars krona från 1844.
 
En viktigt heraldisk skillnad är dock att en spira placerats främst på kronringen i stället för, som hos förebilden, en vasakärve. Så föreskriver nämligen traditionen att en vanlig hertigkrona skall vara utformad.
 

Pärlor och ädelstenar


Kronan är av guld med dekor som delvis är graverad, delvis i relief. Emaljarbetet är i svart och vitt. Kronan är besatt med pärlor, diamanter och smaragder. Spirornas insidor är fodrade med blå atlas. Den blå atlashättan har dekor av guldbleck.
 
Kronan  är 13,8 centimeter hög och kronringens inre diameter 17,1 x 20 centimeter.
 
Sista gången Prins Wilhelm bar hertigkronan var vid riksdagsöppnandet 1907. I december samma år avled Oscar II. Han efterträddes av Gustaf V som valde att inte låta kröna sig, varför seden att bära kunglig krona upphörde.

Serafimerorden


Serafimerorden är Sveriges förnämsta orden och har en grad – riddare eller ledamot (damer). Den utdelas numera endast till medlemmar av det svenska Kungahuset och till utländska statschefer eller därmed jämställda personer.

Kors buret i kedja eller i ljusblått band samt kraschan


Ordens insignier är ett kors buret i kedja eller i ljusblått band samt kraschan, som bärs på bröstets vänstra sida. Kedjan kan tilldelas serafimerriddare som en särskild hedersbevisning.

Till orden hör även Serafimermedaljen.

Vapensköld


När en riddare eller ledamot utses målas en vapensköld upp på kopparplåt. Ett urval av levande riddares/ledamöters sköldar visas i Serafimersalen på Kungliga slottet.

Serafimerringning


Vid riddarens/ledamotens död hängs skölden upp i Riddarholmskyrkan. På begravningsdagen äger en så kallad Serafimerringning rum i denna kyrka. Klockan ringer då mellan kl. 12.00 och 13.00.