Kungahusets symboler

Flaggning med tretungad flagga med stora riksvapnet på Kungl. Slottet indikerar att H.M. Konungen är i riket och upprätthåller statschefsämbetet. Foto: Jessica Gow/TT

Varje land har sina symboler. I Sverige är riksregalierna de främsta symbolerna för nationen och monarken som statschef. Även landets riksvapen tillsammans med flaggan är viktiga symboler.

Symboler

Kronan, spiran, äpplet och riksnyckeln, de svenska riksregalierna, symboliserar kungarikets traditioner.

Regalierna markerar kunglig värdighet vid stora kungliga ceremonier som trontillträden, dop, vigslar och begravningar.

Till de kungliga symbolerna hör också det stora och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten. Det stora riksvapnet är också Kungens personliga vapen.

Riksregalier

Huvudregalierna: nyckeln, spiran, svärdet, kronan och äpplet. Foto: Alexis Daflos/Kungl. Hovstaterna

Huvudregalierna: nyckeln, spiran, svärdet, kronan och äpplet. Foto: Alexis Daflos/Kungl. Hovstaterna

Riksregalierna

I Skattkammaren på Kungl. Slottet finns "Rikets regalier och dyrbarheter" utställda.

Rikssvärden, kungakronan, spiran, äpplet och nyckeln är en samling enastående konstföremål, som i sig bär ett koncentrat av svensk ceremonihistoria från fem århundraden.

Ägs av staten

Regalierna är statlig egendom. Enligt 1594 års instruktion ska de vårdas av Räntekammaren, numera Kammarkollegiet.

Ursprungligen förvarades de i skattkammarvalvet i den gamla kungaborgen Tre kronor.

Under århundradenas lopp har de flyttats många gånger. Den huvudsakliga förvaringsplatsen har dock varit Kammarkollegiets skattkammare.

Från och med 1907 förvarades regalierna i Riksbanken, tills utställningen – enligt riksdagsbeslut 1969 – kunde öppnas för allmänheten i valven under Stockholms slott 1970.

Rikssvärden äldst

Av monarkens regalier är rikssvärden de äldsta föremålen, anskaffade av Gustav Vasa. Övriga regalier härstammar från hans äldste sons, Erik XIV, kröning 1561: kungakronan, spiran, äpplet och nyckeln.

Dessa är utsökta guldsmedsarbeten prydda med pärlor, ädelstenar och emalj i olika färger och tillverkade i Stockholm.

Sluten krona

Flamländaren Cornelis ver Weiden utförde kronan i en ny modern form med två byglar korsande varandra över hjässan och med en liten korsglob över mitten. Det är den första slutna kungakronan i Sverige. Förebilden sägs ha kommit från England.

Speciell symbolik

Regalierna bär på en speciell symbolik, som finns nedtecknad från Erik XIV:s kröning.

Kronan är tecken på konungslig ära och värdighet. Spiran står världslig makt och riksäpplet visar att Gud insatt monarken som sin befullmäktigade regent över ett stort och kristet rike.

Nyckeln betecknar monarkens makt att utestänga det onda, innesluta det goda och öppna för nödställda.  Svärdet slutligen syftar på monarkens plikt att frimodigt och manligt beskydda det goda och straffa det onda.

Drottningkronor

Drottningkronan är nästan 200 år yngre än kungakronan. Den tillverkades av Andreas Almgren efter ritning av Jean Eric Rehn åt Lovisa Ulrika 1751 i silver med 695 diamanter.

Den äldre drottningkronan gjordes åt Gustav II Adolfs drottning Maria Eleonora 1620. Den är gjord av guld och är dekorerad med diamanter och rubiner.

Denna krona uppskattades så av Adolf Fredrik, att han använde den som sin kungakrona och exemplet följdes även av hans son, Gustav III, och dennes efterföljare.

Arvfurstekronan

Karl (X) Gustafs arvfurstekrona, idag tronföljarens rangkrona, är av ålderdomlig typ. Den  är öppen med åtta spetsiga spiror.

Dessutom innehåller samlingen ytterligare åtta kronor och andra regalieföremål från olika epoker i vår historia.

Bland alla dyrbarheter märks den praktfulla silverdopfunten, som beställdes av Karl XI 1696. Den används än i dag vid kungabarns dop.

Oskar II siste krönte kungen

Kröningar av svenska monarker är kända sedan tidig medeltid och traditionen var obruten till Oskar II:s kröning 1873.

Hans son Gustaf V valde däremot att inte låta sig krönas. Sedan 1907 har våra kungar och drottningar inte burit någon krona.

Likafullt har regalierna bibehållit sin betydelse som symboler för kungarikets traditioner.

I samband med trontillträden, riksdagens högtidliga öppnande (t.o.m. 1974) och kyrkliga ceremonier inom kungahuset, som vigslar, begravningar och dop, placeras regalierna på hyenden (kuddar) på speciella regaliebord för att markera kunglig värdighet och aktens betydelse.

Riksvapen

Stora Riksvapnet

Stora Riksvapnet

Riksvapnen

Konungariket Sverige har två självständiga vapen: det stora och det lilla riksvapnet.

Riksvapnen används som symboler för den svenska staten. Det stora riksvapnet är också H.M. Konungens personliga vapen.

Stora riksvapnet används främst av Kungen, Kungafamiljen, riksdagen och regeringen samt utrikesförvaltningen, medan det lilla riksvapnet är mycket flitigt använt inom statsförvaltningen.

Stora riksvapnet får endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och Försvarsmakten.

Statschefen kan ge andra medlemmar av det Kungl. Huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

Ett riksvapen var från början inte rikets utan kungens vapen.

Stora riksvapnet

Stora riksvapnet är alltid krönt och har i mitten en ”hjärtsköld” med den regerande dynastins vapen, som är utbytbart.

Riksvapnet har haft detta utseende ända sedan det skapades av kung Karl Knutsson Bonde på 1440-talet.

Sedan 1818 visar hjärtskölden ätten Bernadottes vapen.

Det stora vapnet består av huvudsköld med ett kors av guld med utböjda armar och av en hjärtsköld med kungahusets dynastivapen.

Lilla riksvapnet

Lilla riksvapnet

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre kronor, andra och tredje Folkungaättens kännemärken, det gyllene ”lejon över strömmar” i blått, som Karl Knutsson Bonde kombinerade med tre kronor i ett sigill 1448.

Vapnet omges av ett purpurfärgat hermelinfodrat vapentält prytt med guldfransar och guldsnören under en kunglig krona.

Lilla riksvapnet

Det lilla riksvapnet är mycket flitigt använt inom statsförvaltningen, medan det stora riksvapnet främst brukas av Kungen och dennes familj, riksdag och regering samt utrikesförvaltningen.

Ätten Bernadottes vapen

Ätten Bernadottes vapen

Ätten Bernadottes vapen

Sedan 1818 visar hjärtskölden i stora riksvapnet ätten Bernadottes vapen. Skölden är kluven och har Vasaättens vapen, en vase, i det heraldiskt sett högra fältet - och furstendömet Ponte Corvos silverbro under en guldörn i det vänstra. Själva vasen anses numera ha varit en så kallad stormvase, som användes vid stormning av bland annat vallgravar.

Lejonvapnet

Lejonvapnet

 

Lejonvapnet

Lejonvapnet är det äldsta riksvapnet i Sverige, fört av Bjälboätten 1250-1364, med Birger Jarl som den förste regenten. Det var alltså under denna tid som deras ättevapen kom att successivt bli synonymt med rikets vapen.

Tre kronor – ett helgonattribut?

Riksvapnet tre kronor har troligtvis sitt ursprung från bland annat en allmäneuropeisk religiös idévärld.

Om symboliken har länge rått delade meningar.

Ursprunget står nog att finna i den starkt ökande dyrkan av de tre vise männen/heliga tre konungar som skyddshelgon. Som tecken på detta användes helgonens attribut, tre kronor, i vapen och emblem. De heliga tre konungar vördades högt av nordborna, som gärna vallfärdade till deras grav i Köln.

I Sverige finns de heliga tre konungars attribut första gången i Magnus Ladulås sigill på 1270-talet, men troligen är det först under kung Magnus Eriksson på 1330-talet som tre kronor används som symbol för kungen och riket.

Några tiotal år senare, under Albrekt av Mecklenburg, var tre kronor redan allmänt accepterat som det främsta kännemärket för Sverige, vilket det förblivit.

Margareta av Danmark och Erik av Pommern skapade ett unionsemblem i form av en trekronorssköld. När Erik av Pommern avsatts 1439 började den svenska riksregeringen att använda ett nytt sigill. Det visade Erik den helige som håller ett trekronorsvapen.

Karl Knutsson Bondes fyrdelade vapensköld

Karl Knutsson Bonde skapade en fyrdelad vapensköld i vilken de tre kronorna kombinerades med Folkungaättens kännemärke, det gyllene lejonet över tre strängar av silver i blått fält. I mitten fanns Bondeättens vapen – en båt.

Sedan dess har kungens och rikets vapensköld varit fyrdelad på samma sätt.

Stora riksvapnet är alltid krönt och har i mitten en ”hjärtsköld” med den regerande dynastins vapen, som är utbytbart. Sedan 1818 visar hjärtskölden ätten Bernadottes vapen.

Stora riksvapnet är alltid krönt och har i mitten en ”hjärtsköld” med den regerande dynastins vapen, som är utbytbart. Sedan 1818 visar hjärtskölden ätten Bernadottes vapen. Foto: Sara Friberg/Kungl. Hovstaterna

Flaggor

Kungliga flaggor

Flaggan har under lång tid varit det svenska konungarikets symbol, tillika kungligt höghetstecken. Det gula korset var det väsentliga, den egentliga nationalsymbolen.

Ursprunget till de nordiska ländernas korsflaggor finns i de korsbaner som medeltidens kristna furstar förde under korstågen.

Dannebrogen äldst

Vanligaste färgen var en röd fana med vitt kors. Endast i Danmark och Schweiz finns detta ursprungliga röda baner kvar som nationens flagga. Äldst bland de nordiska flaggorna är Dannebrogen, den danske kungens korsbaner, som bildat mönster för de övriga nordiska länderna.

Näst äldst bland de nordiska flaggorna är den svenska.

Ett gyllene kors

Det är vid 1400-talets mitt, då Karl Knutsson Bonde regerade, som det svenska kungliga korsbaneret anses ha uppkommit. Hans sigill hade 1448 en kvadrerad (fyrdelad) sköld i blått delad av ett gyllene kors. Troligen förde hans baner i samma färger.

Motståndsflagga

Sannolikt uppstod den svenska flaggan som en motståndsflagga under unionstidens strider. Karl Knutsson Bonde valde då ett korsprytt baner av Dannebrogens typ men gav det samma färger som fanns i det svenska riksvapnet: gult och blått.

I Johan III:s hertigvapen finns blågula korsfanor angivna 1557. När han som kung 1569 utfärdar instruktionen för fredsförhandlingarna i Knäred, framhävs det gyllne eller gula korset som det viktigaste. Det hade av ålder varit brukat i Sveriges rikes vapen och därför ville Johan III att det alltid skulle föras uti fanor, fänikor (liten flagga) och flaggor.

Korsfanan främsta symbol

Från Gustav Vasas död 1560 framträder korsfanan som den främsta symbolen för den svenska nationen: en tvåtungad svensk flagga där riksvapnet med den regerande dynastins hjärtsköld lagts över korsmitten.

Från Gustav II Adolfs tid är tretungade örlogsflaggor kända. På 1620-talet förlorade flaggan sin gamla innebörd av kungligt värdighetstecken och blev en symbol för nationen, det svenska riket.

Den kungliga flaggan

På Kungl. Slottet i Stockholm hissas den tretungade kungliga flaggan varje dag sedan 1873.

Oskar II hade redan som tronföljare flaggat på sommarresidenset Sofiero. Riksdagshuset och andra officiella byggnader följde exemplet. 1873 påbjöd kungen flaggning på Slottet i Stockholm.

Den tretungad örlogsflaggan är enbart förbehållen det Kungl. Huset och Försvarsmakten.

Kungens flagga markeras med stora riksvapnet infällt i korsets mitt, placerat på ett kvadratiskt vitt fält. Övriga medlemmar av det Kungl. Huset har flagga med lilla riksvapnet.

Kungen befinner sig i riket

På Kungl. Slottet i Stockholm flaggas det med olika flaggor. Kl. 08.00 på sommaren, och kl. 9.00 på vintern, hissar soldater ur högvakten flaggan från Slottets tak. När Kungl. Slottets flagga är hissad hissas därefter flaggorna på riksdagshuset, departementen och andra närbelägna byggnader.

Hissas fyrduksflaggan (360x180cm) med stora riksvapnet visar det att H.M. Konungen fullgör sina plikter som statschef och befinner sig i riket eller i Sveriges omedelbara närhet.

På allmänna flaggdagar, vid statsbesök, kungliga födelsedagar med mera genomförs stor flaggning. Då hissas sexduksflaggan (540x270cm) som ger dagen en extra festlig inramning.

Vid dålig väderlek kan högvakten välja att hissa en för stången mycket liten flagga, en så kallad stormflagga (90x180cm).

Tillfällig riksföreståndare

När Kungen är förhindrad att fullgöra sina uppgifter som statschef, till exempel vid besök i avlägsna länder, inträder Kronprinsessan som tillfällig riksföreståndare och fullgör statschefens uppgifter.

På Kungl. Slottet markeras det tillfälliga riksföreståndarskapet med att en tretungad flagga med det lilla riksvapnet är hissad.

Flaggning på Drottningholms och Haga slott

På Drottningholms slott flaggas det endast när Kungen och, eller, Drottningen är hemma.

Haga slott har en flaggstång som flaggar med tretungad flagga med lilla riksvapnet när Kronprinsessfamiljen residerar på slottet.

Övriga slott

Även övriga kungliga slott och fastigheter har flaggstänger som hissar kunglig flagga när en medlem av det Kungl. Huset uppehåller sig där.

Tvåtungad vimpel

På samtliga kungliga slott med flaggstång är en tvåtungad vimpel med stora riksvapnet hissad när ingen kunglig person befinner sig på slottet.

Flaggning på bil

När Kungen och, eller, Drottningen färdas med bil i officiella sammanhang har bilen på båda framflyglarna tretungade flaggor med stora riksvapnet.

Bil som för flagga med lilla riksvapnet indikerar att den transporterar en övrig medlem ur det Kungl. Huset som är på officiellt uppdrag.

Den tretungade kungliga flaggan har hissats på Kung. Slottet varje dag sedan 1873.

Den tretungade kungliga flaggan har hissats på Kung. Slottet varje dag sedan 1873. Foto: Sara Friberg/Kungl. Hovstaterna

Monogram

Kungl. Familjens monogram

Kungligheter har av tradition monogram. Dessa monogram har en tidspräglad utformning och formas av första bokstaven i kunglighetens namn.

Kronan ovanför monogrammet symboliserar rang – en sluten krona med fem synliga bågar för Kungaparet, en tronföljarkrona med fyra spetsar och en vasekärve för Kronprinsessan medan övriga Kungl. Familjens kronor är prins- och prinsesskronor med fem spetsar och fyra vasakärvar.

Monogrammen har varierade funktioner. Monogrammet kan användas som en ägarbeteckning på en möbel eller en bok eller för att ge en officiell karaktär åt ett program. Monogrammet kan även utföras som ett tjänstetecken, ett så kallat namnskiffer. Medarbetare vid Kungl. hovstaterna bär dessa vid offentliga sammanhang.

Ett urval av Kungl. Familjens monogram.

Musik

Musik

Kungssången

Kungssången skrevs 1844 i anslutning till Lunds universitets firande av Oscar I:s tronbestigning. Den blev officiell 1893, då den ersatte de inofficiella föregångarna Bellmans Gustafs skål och Bevare Gud vår kung.

Kungssången sjungs i regel då kungen närvarar vid olika ceremonier och besök, men ibland även som en ren hyllning . Sången anses ha getts officiell status då den bland annat sjungs av riksdagens ledamöter vid Riksmötets öppnande efter att Kungen trätt in i Riksdagens kammare.

Kungssången sjungs unisont som inledning till i stort sett alla arrangemang i Sverige, där Kungen är hedersgäst. Kungen själv sjunger inte med i sången, då den är en hyllning till honom personligen.

Första versens text lyder:

Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång,
som går till kungen fram!
Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam!

Nationalsången

Sveriges nationalsång, Du gamla, du fria, skrevs av Richard Dybeck 1844 i form av två strofer till den gamla folkmelodin Så rider jag mig över tolvmilan skog.

Likt bland annat Storbritanniens och Finlands nationalsånger har Du gamla, du fria aldrig officiellt, genom politiska beslut, antagits som nationalsång. Dess status som nationalsång vilar alltså helt på traditionen. Den används dock som nationalsång vid officiella tillställningar som statsbesök och är självklar som Sveriges nationalsång vid exempelvis sportevenemang.

”Studentsången” av prins Gustav. Det första utkastet.

”Studentsången” av prins Gustav. Det första utkastet. Foto: Alexis Daflos/Kungl. Hovstaterna

Bernadotternas musik

Många av Bernadotterna har komponerat musik. Mest framträdande är Prins Gustav (1827–1852) – ofta kallad sångarprinsen – som bland annat komponerade Studentsången.

Studentsången

Sjungom studentens lyckliga dag,
låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtat med friska slag,
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än
i våra sinnen bo,
hoppet är vår vän,
och vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro,
där de härliga lagrarna gro!
Hurra!

Svea vår moder hugstor och skön,
manar till bragd som i fornstora da'r,
vinkar med segerns och ärans lön,
med den skörd utan strid man ej tar.
Aldrig slockne då
känslans rena brand,
aldrig brista må
vår trohets helga band,
så i gyllene frid som i strid.
Liv och blod för vårt fädernesland!
Liv och blod för vårt fädernesland!
Hurra!

Text: Herman Sätherberg
Musik: Prins Gustav

Upptäck mer

Till toppen