
I Nicodemus Tessin den äldres ritningar från år 1668 planerades redan från början ett slottskapell i den förhöjda mittrisaliten åt öster.
Slottskapellet har sina närmaste förebilder i italienska barockkyrkor. Valven murades upp 1736 och de följande åren arbetade stuckatörer och målare med interiören. 1739 utfördes altaruppsatsen av bildhuggare Johan Fast.
Orgeln är placerad i ett särskilt utrymme utanför själva kyrkorummet och delvis synlig nere i kapellet genom en öppning med tillhörande läktare.
Tanken att orgeln skulle utgöra ett slags pendang till predrikstolen understryks av placeringen mitt emot varandra i förhållandet till altaret och de bågformiga öppningarna ut mot kyrkorummet.
De synliga fasadpiporna utfördes i polerat engelskt tenn, som var vanligt vid denna tid. Spelbordet placerades på instrumentets baksida, där också orgeltramparen fanns.
