| Lyssna

Lovisa Ulrikas krona, Skattkammaren

Klicka för förstoring! Lovisa Ulrikas krona. Foto: Kungl. Hovstaterna/Karl-Erik Granath.
I Skattkammaren kan du bland annat se på Sveriges drottningkrona. Denna skiljer sig från de övriga kronorna genom att den helt är dominerad av stora briljanter.

Den 26 november 1751 kröntes Sveriges nya kungapar kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika i Stockholms Storkyrka.

Kungen föredrog att använda den drottningkrona som bland annat burits av drottning Kristina i stället för Erik XIV:s kungakrona från 1561. Av denna anledning behövde man tillverka en ny drottningkrona.

Uppdraget att rita kronan gick till Jean Eric Rehn, som med modern terminologi inte bara var arkitekt utan även formgivare. Stockholmsguldsmeden Andreas Almgren omsatte Rehns vision till verklighet.

Till sitt bröllop 1744 hade Lovisa Ulrika av den svenska riksdagen fått - eller fått disponera - 44 mycket stora briljanter. Dessa kom att inför kröningen inkomponeras i den nya drottningkronan.

1750-talet var ett årtionde av politiska spänningar. Enkelt uttryckt kan man säga att kampen gällde "kungamakt" eller "folkmakt". Konflikten mellan kungen och riksdagen kulminerade vid 1755 års riksdag där monarken kom att bli den stora förloraren.

En krona med revolutionsideal


Drottningen, som var född prinsessa av Preussen och var syster till Fredrik den store, kunde inte acceptera den utveckling som 1755 års riksdagsbeslut innebar. För drottningen återstod endast en lösning och det var revolution.

Att genomföra en revolution kostar pengar och detta var något som Lovisa Ulrika inte disponerade. På något sätt lyckades någon eller några i drottningens närhet att byta ut de 44 stora briljanterna i drottningkronan mot bergkristall.

De ädla stenarna smugglades ut ur landet och pantsattes hos en antikhandlare i Hamburg. Vad drottningen och hennes närmaste uppenbarligen inte visste var att denne man i sin tur var hemligt ombud för den franska regeringen när det gällde att utbetala mutor till ledande svenska politiker.

Den tyske antikvitetshandlaren förstod varifrån juvelerna kom och skrev omedelbart brev till den franske ambassadören i Stockholm och informerade denna om vad som skett. Ambassadören i sin tur meddelade regeringen varpå man lyckades stoppa revolutionsförsöket redan innan revolutionen kommit igång.

Det blev en synnerligen pinsam tid för den kungliga familjen. Kronan återställdes i ursprungligt skick och är idag både ett lysande exempel på svensk formgivning och svensk konsthantverk från 1700-talet samtidigt som den på sitt speciella sätt är ett stycke politisk konst.