Historik, Gustav III:s antikmuseum

Det mindre stengalleriet. Målning av Pehr Hilleström. Foto: Nationalmuseum.

Den största av städerna var Pompeji; som "återupptäcktes" på 1740–talet. När man 1748 startade utgrävningar på platsen gjordes fynd som i ett slag väsentligt ökade kunskaperna  om antiken.

Från denna tidpunkt växte oppositionen mot den då dominerande rokokostilen. Detta gällde inte bara rokokons sirliga formspråk, inspirerad av snäck- och musselformer, utan också dess ytlighet och lättsinne.

Den antika konsten i nytt ljus

Antikens byggnadskonst blev på nytt ett föredöme och denna nyklassicism kom att hålla sig närmare förebilderna av renässans– och barockarkitekturen.

Mer än tidigare blev den grekiska konsten och arkitekturen vägledande. Den stil som framför allt beundrades och efterbildades var den doriska.

Skattjakt

Man sökte främst efter skulpturer och olika arkitekturfragment, som var eftersökta objekt i konsthandeln.

Marknaden dominerades av påvestaten och köpstarka kunder utanför Italien, främst ur furstehus och adel. Inköpen gjordes ofta i samband med den då nästan obligatoriska bildningsresan, "le grand tour".

Gustav III:s "grand tour"

Även om han reste inkognito som Greven av Haga var det redan i förväg känt att den svenske kungen var spekulant på antika marmorskulpturer och konstföremål.

På nyårsdagen 1784 visades Gustav III och hans följe den nyligen arrangerade samlingen av antika skulpturer i Vatikanen, Museo Pio Clementino. Guiden var ingen mindre än påven själv, Pius VI.

Besök i Rom

Mötet med påven avbildades på kungens uppdrag av den franske konstnären Bénigne Gagneraux.

Eftersom de som grävde fram och restaurerade de antika statyerna kände till att Gustav III önskade förvärva en apollostaty och de nio muserna såg man också till att förse honom med vad han önskade.

Samlingen införskaffas

För upplevelsen av Gustav III:s Antikmuseum som ett autentiskt museum från 1790–talet är det viktigt att veta att skulpturerna här inte rensats från sina 1700–talstillägg, något som skett med liknande skulpturer i samlingar på andra håll.

Det är också viktigt att komma ihåg att alla föremål, bortsett från kompletteringarna, har antikt ursprung och att de flesta av de stora statyerna är mer eller mindre fria romerska tolkningar av grekiska motiv.

Samlingen var först menad att utsmycka kungens tänkta slott på Haga.

Till Sverige från Italien

Det på antik skulptur tidigare så fattiga Sverige hade nu med ens berikats.

För att samlingen i studiesyfte skulle komma till nytta var den också i viss utsträckning tillgänglig för konstnärer och intresserade amatörer ur de högre samhällsskikten.

Mordet på Gustav III och följderna för samlingen

Det skedde enligt stiftelseurkunden för att skapa ett äreminne över den döde kungen "för det skydd han i livstiden ägnat konsterna".

Dess förste intendent blev Carl Fredrik Fredenheim, som vid tidpunkten ifråga var den i landet mest kvalificerade för uppgiften.

Ett nytt museum skapas

Platsen för det nya museet blev den nordöstra slottsflygeln, det vill säga just de lokaler där samlingarna idag är uppställda.

Nicodemus Tessin d.y. hade  tänkt sig ett orangeri här, men det har aldrig fungerat som sådant och arkitekten Carl Fredrik Sundvall behövde inte göra några stora ingrepp för att anpassa rummen till museigallerier.

Kongl. Museum öppnas

En bit in på 1800–talet ändrades museet karaktär i och med att man här beredde plats för samtida skulpturer; Johan Tobias Sergel, Niclas Byström och Erland Fogelberg hörde till dem som fick sina verk utställda här.

Förändringarnas tid

I samband med detta gjordes inredningen om, skåp och hyllor försvann och rummet fick ny färgsättning och den lösa 1700–talskoloriten byttes ut.

Nationalmuseum tar över

Den kunde invigas 1866 och i och med att samlingarna i Kongl. Museum fördes över dit fick den nya byggnaden sitt namn: Nationalmuseum.

Det var ett passande namn med hänsyn till att museet förutom konstsamlingarna också skulle inrymma Statens Historiska Museum, Myntkabinettet och Livrustkammaren.

Nya uppgifter

När biblioteket fick sin egen byggnad i Humlegården 1877 byggdes museet om för att ta emot Livrustkammarens samlingar, som mellan 1884 och 1906 var uppställda här.

Efter 1906 användes museet till förråd för diverse olika ändamål, men på 1950–talet började man inse att man måste ta ansvar för det före detta museet, att det var oförsvarligt att låta ett arkitektoniskt högklassigt rum vara stängt för allmänheten.

Återupprättelse

Dåvarande kungen, Gustaf VI Adolf, blev entusiastisk över idén och slottsarkitekten professor Ivar Tengbom svarade för restaureringen.

År 1958 kunde museet öppnas på nytt för allmänheten, nu under namnet Gustav III:s antikmuseum, eller kort och gott Antikmuseet.

1950-talets restaurering var dock inte fullständig och omfattade huvudsakligen det stora galleriet, medan det mindre mot norr förblev orört.

Återställande

Restaureringen var möjlig att genomföra med hjälp av ett välbevarat bild-, ritnings- och arkivmaterial som kunde säkerställa den ursprungliga uppställningen av föremål, arkitekturens utformning, färger och dekorativa detaljer.