

Drottningholms Slott. Kopparstick ur Erik Dahlberghs Suecia antigua. Original: Kungl. Biblioteket.
1500–talsslottet brann ned till grunden den 30 december 1661. Tidigare detta år hade slottet inköpts av riksänkedrottning Hedvig Eleonora.
Efter den förödande branden fick arkitekten Nicodemus Tessin den äldre riksänkedrottningens uppdrag att uppföra en ny slottsbyggnad, och år 1662 började så det nuvarande slottet att uppföras.
Drottningens position som ledare för den svenska regeringen krävde enligt tidens sätt att se det, en ståndsmässig bostad på behagligt avstånd från staden.
Nicodemus Tessin den äldre skapade en rad interiörer som räknas till de främsta i landet från den tidiga barocken. Dit hör trapphuset, Ehrenstrahlsalongen och inte minst Hedvig Eleonoras Paradsängkammare.
Vid Tessin den äldres död 1682 övertog sonen Nicodemus Tessin den yngre uppdraget att fullborda det stora slottsbygget. Från denna epok kan bland annat nämnas Karl XI:s galleri.
Lovisa Ulrikas tid på Drottningholm kom att bli en kulturell guldålder. Slottet försågs med interiörer i franskinspirerad rokoko. Lovisa Ulrikas Gröna förmak är ett representativt exempel på detta.
På Drottningholm samlades många av den tidens förnämsta vetenskapsmän. Carl von Linné verkade här med att vetenskapligt bearbeta den kungliga naturaliesamlingen.
År 1777 inlöste Svenska Staten Drottningholm och Gustav III kom att bebo slottet. Vid denna tid skapades efter engelska förebilder den stora romantiska naturparken som än idag omger barockslottet och den franska trädgården.