Anmärkningsvärd möbel hittar hem till Ulriksdal – efter 300 år!
Efter att ha existerat under lång tid utan möbelhistorikernas kännedom dök det sensationellt upp på Bukowskis internationella höstauktion 2008 och kunde då förvärvas till Nationalmuseum tack vare Nationalmusei vänner. Efter 300 år har bordet nu hittat hem till Ulriksdal.
En pusselbit i den svenska möbelhistorien
Bordet är intressant dels som en del av slottets inredningar under en betydelsefull period men även som en viktig pusselbit i den svenska möbelhistorien. Det är ett exempel på vad man i Sverige lyckades åstadkomma inom möbelsnickeri i slutet av 1600-talet. Det visar också att man nära följde de senaste trenderna inom design i det samtida Europa.
Bordet består av en skiva, med en låda i sargen, på fyra spiralvridna ben sammanhållna av ett fotkryss. Skivan har inläggningar och en uppsats med fyra lådor och även dessa är dekorerade med inläggningar i olika träslag samt färgat ben. Betydelsefullt är inventariemärkningen på uppsatsens baksida. Där står skrivet med bläck U : HERS : D under kunglig krona, samt Ao. 1696. HERS står för Hedvig Eleonora Regina Sueciae – Hedvig Eleonora Sveriges drottning.
Skrivbordet kan du beskåda under de guidade visningarna på Ulriksdals slott i sommar, från och med 1 juni. Över skrivbordet hänger ett porträtt av David von Krafft från 1704 som föreställer drottning Hedvig Eleonora. Besök Ulriksdals slott
Hedvig Eleonoras tid på Ulriksdal
Ulriksdals slott hade stor betydelse för riksänkedrottningen Hedvig Eleonora (1636–1715). Här fick hon utlopp för en av sina stora nöjen – att bygga, och bygga om slott. Ulriksdal, Drottningholm, Strömsholm och Gripsholm var hennes viktigaste projekt. Genom dessa projekt förkroppsligades stormaktstidens ambitioner och storhet. Slottet köpte drottningen av Magnus Gabriel De la Gardie år 1669. Då hette det fortfarande Jakobsdal, uppkallat efter Magnus Gabriels far. År 1684 ändrades namnet till Ulriksdal i samband med att det skänktes till änkedrottningens nyfödda barnbarn – prins Ulrik. Efter att prinsen avlidit endast dryga ett år gammal återgick slottet i Hedvig Eleonoras ägo.
Inredningarna började moderniseras utan dröjsmål efter köpet 1669. Nicodemus Tessin d.ä fick i uppdrag att modernisera slottets exteriör. Gyllenläder införskaffades från Holland, dyrbara textilier placerades här och möblerna var av högsta klass. Skickliga hantverkare som den italienska stuckatören Carlo Carove med kolleger utförde rikt dekorerade stucktak på slottet. Två av dessa finns fortfarande kvar på slottet, det ena i drottningens sängkammare. Andra som Ehrenstrahl fick i uppdrag att utföra dörröverstycken. Våningar inreddes åt både sonen Karl XI och sonsonen Karl XII.
På Ulriksdal inredde drottningen även rum för sin skattkammarsamling med mycket exklusiva objekt. Drottningen var en mycket ambitiös samlare med en konstkammare av internationell klass. Under 1600-talet tävlade Sverige inte bara om äran på slagfältet utan lika mycket på den kulturella arenan.
