2017-02-01

H.M. Konungens tal vid konferensen Levande laxälvar 2.0, Umeå, onsdagen den 1 februari 2017

(Det talade ordet gäller)

Herr statsråd,
Fru landshövding,
Mina damer och herrar.

Det är alltid lika roligt att vara tillbaka här i vackra Västerbotten. Jag ser mycket fram emot dagens konferens, som kommer att ta upp en viktig aspekt av fiskefrågorna, nämligen turismen.

Fisketurismen har en lång historia i norra Sverige. Ända sedan 1800-talet har svenska och utländska sportfiskare sökt sig hit för att fiska efter lax och öring i norrländska strömvatten. Det är inte minst fisket i fjällen som utgjort ett attraktivt resmål.

För det är ju så med oss sportfiskare: Vi åker gärna ”dit vägen slutar” för att hitta den där perfekta forsen, där naturen är vacker – och där det förhoppningsvis också nappar…

Vi lever i en värld där resande är en möjlighet för allt fler. För att bara nämna ett exempel: 2003 reste fem miljoner indier utomlands. 2020 beräknas den siffran vara femtio miljoner. En tiodubbling på knappt två decennier.

Detta är en del av en större global utveckling: När världen krymper – ja, då växer besöksnäringen. Och internationellt sett är det faktiskt naturturismen som växer snabbast av alla turismgrenar.

Den här utvecklingen innebär stora möjligheter för Sverige.

Sedan 2010 har den svenska besöksnäringen skapat nära 400 nya arbetstillfällen varje månad. Vi talar alltså om en viktig framtidsbransch, med goda förutsättningar att skapa tillväxt och sysselsättning. Inte minst på landsbygden.

Svensk fisketurism har en stor potential. Så, hur ser vi till att den förverkligas? En viktig pusselbit är förvaltningen. Vill vi ha en fisketurism som är hållbar och som skapar många arbetstillfällen, ja, då måste vi förvalta våra laxbestånd på ett klokt sätt. Det vill säga: modernt, adaptivt och ändamålsenligt. Vid våra kuster, såväl som i våra älvar.

Det finns i vårt land hela 16 vildlaxälvar som mynnar i Östersjön. Varje älv är unik och de olika stammarna av lax och öring är anpassade till förhållandena i just sin hemälv. Även beståndens status skiljer sig åt.

Därför är det positivt att Sverige nu håller på att införa förvaltningsplaner som är specifika för varje enskild laxälv. Syftet är att varje bestånd ska förvaltas utifrån sina förutsättningar, samt att förvaltningen ska ske med lokalt och regionalt deltagande. Det möjliggör skydd av svaga stammar och ett hållbart nyttjande av starka stammar.

Erfarenheterna är entydiga: Ett bra och hållbart sportfiske efter lax och havsöring ger upphov till en snabb utveckling av fisketurismen. Det är bra för fisken, för Västerbotten – och för Sverige.

Nu ser jag fram emot att höra mer om hur vi kan utveckla fisketurismen på ett långsiktigt hållbart sätt, och stärka den svenska landsbygdens livskraft.

Med dessa ord förklarar jag 2017 års Levande laxälvarkonferens öppnad.