Huvud
Datum då talet hölls

H.M. Konungens tal vid invigningen av Veteranmonumentet den 29 maj 2013

(Det talade ordet gäller)

Veteraner,
Anhöriga,
Mina damer och herrar,

Sverige har en lång tradition av att stå upp för värden som frihet, fred, demokrati och mänskliga rättigheter.
Denna tradition löper genom vår moderna historia från observatörerna i Mellanöstern 1948 och Suezbataljonen 1956. Därefter följde platser som Sinai, Cypern, Libanon och Kongo. Under de senaste decennierna även Bosnien, Kosovo, Afghanistan, Libyen och Adenviken.

Bakom dessa geografiska platser finns många kvinnor och män. Där återfinns alla de svenskar som under åren varit villiga att göra en insats för att hjälpa andra.

I dag har vi samlats för att hedra och tacka dem. 

Att i ord uttrycka all vår tacksamhet är inte möjligt. Detta monument ska därför symbolisera Sveriges tack för det som gjorts, som nu görs och det som väntar i framtiden.

Här kan vi med tacksamhet tänka på deras uppoffringar:
På dem som deltagit och på deras familjer som varit skilda från sina anhöriga.
Särskilt bör vi tänka på de som mist sitt liv i arbetet för andra. Och de som förlorat någon som stod dem nära.

Samtidigt kan det bli ett fridfullt rum - en plats- att minnas de veteraner som inte finns med oss längre.

Monumentet kan också bli en mötesplats för olika veteranorganisationer. De som fyller en så viktig roll för att minnas och bearbeta det ofattbara för dem som aldrig varit med och aldrig fullt ut kan förstå.

Inte minst kan monumentet bli en symbol för värden om människors fred, frihet och trygghet. Värden vi ofta tar för givna, men som många gånger måste upprätthållas och försvaras. Och detta blir möjligt bara genom människor som drivs av viljan att göra något för andra.

En FN-soldat har berättat om sin drivkraft: ¨Jag hade en uppriktig vilja att bidra till att förändra världen till det bättre. Jag kände ingen plikt. Men jag gjorde min plikt, när tjänsten så krävde. Det var inte plikten som var drivkraften, det var samvetet som drev mig!¨

Dessa ord får mig att tänka på Folke Bernadotte. En person som i sin livsgärning visade prov på både medmänsklighet, samvete och en vilja att göra gott för andra.

Han ses som en av initiativtagarna till vår tids fredsbevarande missioner. Han ledde expeditionen med de vita bussarna som räddade 30 000 fångar ur koncentrationsläger under andra världskrigets slutskede. Folke Bernadotte var senare FN:s förste medlare i Palestinakonflikten. Och han blev tragiskt den förste som stupade i FN-tjänst.    

Folke Bernadottes gärning är också en viktig påminnelse till oss alla. En påminnelse om att vi som lever i fred, frihet och trygghet gör det tack vare andra människors uppoffringar. Därtill att vi har en skyldighet att hedra minnet av deras liv och gärning.

Vi står i dag inför ett veteranmonument som återspeglar denna vår gemensamma skyldighet. Ett monument som vänder sig till alla — civila och militära — som gjort och gör en insats i fredens tjänst.
Det är ett monument som ger uttryck för en gemenskap över tid och rum. Som påminner om Sveriges stolta historia att finnas på plats i världen till stöd för andra människor.

Många är de svenskar som under årens lopp har gjort en insats för fred, frihet och trygghet i vår värld. Låt detta monument visa vår erkänsla för dessa människors, och deras familjers uppoffringar.

Deras liv har gjort skillnad för hjälpbehövande. De har bringat säkerhet, och möjliggjort fred i uppslitande krig och konflikter. I sin gärning har de bidragit till att vår värld har blivit tryggare, friare och bättre. Det ska vi känna tacksamhet för. Det ska vi hedra och minnas. I dag och i morgon.

Härmed förklarar jag det nya Veteranmonumentet invigt.