2006-06-05

H.M. Konungens tal vid firandet av "Järnvägen 150 år", 5 juni 2006

Mina damer och herrar,

För 150 år sedan började hjulen, verkligen att rulla snabbare i Sverige. Tack vare framsynta pionjärer och insatser av privata investerare såväl som statsmakterna, tog järnvägsbyggandet ordentlig fart i vårt land. Fem stambanor byggdes under knappt tjugo år. Vårt avlånga land kom därigenom att knytas samman på ett sätt som inte varit fallet tidigare.
 
Vi står i dag på den plats och vid den bana som kommit att symbolisera järnvägens tidiga historia i Sverige. Intill mig finns här en exakt kopia av det ånglok, "Förstlingen", som svarade för trafiken på sträckan Nora-Ervalla. Det var imponerande på sin tid.
 
Den gamla banan och ångloket är ännu i bruk och är därför levande symboler för järnvägen. De ger oss också en upplevelse av kraften i industrialismen och framväxten av det moderna Sverige.
 
Järnvägen gav oss helt nya samhällen runt om i landet. Industrier kunde förläggas till nya orter. Stål, timmer och andra varor började transporteras över landet och ut i världen. Människor kunde resa långa sträckor i en hastighet som framstod som häpnadsväckande. Dåtidens fjorton timmar mellan Stockholm och Göteborg kändes svindlande.
 
Vi firar i dag en 150-åring som är mer vital och framåt än någonsin. Antalet tågresenärer är rekordstort och alltfler företag transporterar sina varor med järnväg.
 
Järnvägens fördelar när det gäller miljö, trafiksäkerhet och energiförbrukning har alltid funnits, men de har blivit tydligare i takt med att den allmänna medvetenheten i dessa frågor växer.
 
I storstadsregionerna pendlar fler och fler med tåg till och från arbetet. Stockholm och Mälardalen växer i dag bland annat tack vare smidiga och miljövänliga tågtransporter. Så är det på många håll i Sverige. Aldrig tigare i modern tid har det investerats så mycket i järnvägs-utbyggnad i vårt land som nu.
 
För egen del måste jag erkänna att jag tyvärr inte får så många möjligheter att resa med tåg. Men jag minns med glädje den tiden när jag åkte tåg till Storlien. Det blev nattåget från Stockholm och på den tiden hade vi i familjen en egen vagn som kopplades på det ordinarie tåget. Den så kallade Kungavagnen, som byggdes och inreddes för min Farfar, står nu normalt på museum, men har dagen till ära transporterat mig och några till hit till dessa festligheter.
 
Järnvägsminnen finns med genom hela livet. Vi minns lukterna och upplevelsen från ungdomens resor. Vi följer spåren bakåt i historien - men vi får inte glömma att de också leder framåt.
 
Detta gäller alldeles särskilt en dag som denna. Även om vi just nu helst lyssnar på ångvisslorna och njuter av historien måste vi se järnvägen som en del av framtiden i det moderna globala samhället.
 
En salut för järnvägen och de första 150 åren!