2016-10-17

H.M. Drottningens invigningstal vid utställningen ”Kungliga brudklänningar 1976-2015”, Rikssalen Kungliga slottet, måndagen den 17 oktober 2016

(Det talade ordet gäller)

Mina damer och herrar,

Jag vill hälsa er varmt välkomna till den här utställningen av Kungliga brudklänningar under 40 år. En utställning i kärlekens tecken!

Det känns verkligen roligt att få visa upp de underbara klänningarna här på Slottet. Och att uppmärksamma de skickliga klädskapare som ligger bakom dem.

De här kreationerna är en del av den svenska kungliga historien.

För mig symboliserar de också viktiga milstolpar i vår familjs historia.

Därför känns det lite extra högtidligt att få inviga utställningen tillsammans med min dotter Kronprinsessan Victoria och min svärdotter Prinsessan Sofia. Prinsessan Madeleine har tyvärr blivit sjuk.

Jag tror att vi alla tre känner en saknad när vi ser Prinsessan Lilians vackra dimblå brudklänning här borta. Jag hade själv glädjen att vara med när Prins Bertil och Prinsessan Lilian gifte sig 1976. Det var ett fint och innerligt bröllop i slottskapellet ute på Drottningholm.

Trots att det var en regnig vinterdag, så var det så mycket värme och kärlek i luften när de båda - som känt varandra så länge och som gått igenom så mycket tillsammans - äntligen fick gifta sig.

Det är också ett kärt återseende att se min egen brudklänning så fint presenterad här i rikssalen! Med släpet som bars av prinsessorna Birgitta och Desirée före mig. Samt Drottning Sofias spetsslöja och Drottning Josefinas kamédiadem, som även Kronprinsessan bar vid sitt bröllop.

När jag ser mig runt i salen så är det många fina minnen som väcks till liv. Både från våra barns bröllop, och från vårt eget bröllop för 40 år sedan.

När Kungen och jag var förlovade och snart skulle gifta oss fick jag ett telefonsamtal från kungens faster, Drottning Ingrid av Danmark. Hon bad mig att komma och hälsa på henne och jag reste ner till Köpenhamn. Vad jag inte visste då var att jag där skulle få ta emot en mycket speciell gåva.

Det fanns nämligen en tradition ända sedan 1935 att svenska kungliga brudar på bröllopsdagen bär en liten myrtenkvist i håret. Och nu ville Drottning Ingrid skänka mig myrten att ta med hem till Sverige.

Den kom från den planta som Kronprinsessan Margareta, Kungens farmor, tagit med sig från England till sitt giftermål med den blivande Gustav VI Adolf. Och den myrten hade i sin tur anor från den brittiska Drottning Victorias, hennes farmors, sommarresidens på Isle of Wight.

För mig är den lilla myrtenkvisten en illustration av hur ett bröllop knyter samman historien, familjer och framtiden. Den påminner oss också om att vi behöver vara öppna för att förnya traditionerna. Precis som Margareta gjorde när hon satte ner sin brittiska myrtenplanta i svensk jord.

Ett kungligt bröllop är naturligtvis speciellt, eftersom det är en angelägenhet för så många fler än brudparet och deras närmaste. Men i grunden skiljer det sig inte från andra vigslar. I centrum för varje bröllop står kärleken. Löftet, att stå vid varandras sida i glädje och i sorg.

Kära Victoria och Sofia. Klänningarna härinne påminner mig inte bara om era och Madeleines bröllop. Utan också om att jag haft den stora lyckan att få tre barn som varit kloka nog att följa sina hjärtan. Precis som jag själv gjorde.

Jag vill passa på att tacka de medarbetare vid hovet som gjort ett stort arbete för att göra utställningen möjlig. Och naturligtvis också våra skickliga musiker och dansare för den fina musikaliska inramningen av denna invigning.

Nu ser jag fram emot att uppleva den här fina utställningen tillsammans med er. Och jag hoppas att också många besökare ska ta chansen att se den.

Härmed förklarar jag utställningen invigd.

Tack!