2017-04-24

H.K.H. Prins Carl Philips tal vid ”Se kraften”, Stockholm, måndagen den 24 april 2017

(Det talade ordet gäller)

Mina damer och herrar,

Ingen människa är sin diagnos eller sin funktionsnedsättning. Jag tror att alla i det här rummet skriver under på det.

Vi vet att varje människa är en individ, med sin unika uppsättning av styrkor och utmaningar.

Ändå är det så många människor med funktionsnedsättningar – synliga eller osynliga – som upplever att de sorteras bort. Som kommer till arbetsmarknaden och möts av en stängd dörr, eller ett artigt ”tack men nej tack”.

Varför är det så?

Jag tror inte att det handlar om illvilja. Inte heller om bristande tolerans. Däremot tror jag att vi ofta är för dåliga på att värdera olika kompetenser. Det gör att vi går miste om väldigt mycket värdefull talang. Och det har vårt samhälle inte råd med.

För mig tog det många år innan jag valde att prata offentligt om min dyslexi.

Jag är glad i dag att jag tog det steget. Det har hjälpt mig och jag hoppas att det har hjälpt andra. Men jag förstår att många tvekar inför att berätta. För det är tyvärr fortfarande vanligt att dyslexi ses enbart som en brist.

Men dyslexi är inte bara en svårighet. Det kan också vara en stor tillgång. Och då menar jag inte bara för att man är van att kämpa lite extra.

Brittiska underrättelsetjänsten rekryterar aktivt personer med dyslexi. Det har nämligen visat sig att de är ovanligt bra på att knäcka koder och analysera bilder.

Stora IT-företag anställer gärna personer med autism, eftersom de ofta har en ovanlig förmåga att se detaljer. Något som behövs när man utvecklar mjukvara.

Många personer med ADHD vittnar om att diagnosen har gett dem extra kraft och energi och inte bara är ett hinder för dem.

Det finns många liknande exempel.

Rubriken för den här dagen är ”Se kraften”. Jag tror det är en viktig signal till hela samhället. Att se kraften i varje individ.

Att bredda sin rekrytering är inte en fråga om välgörenhet, utan en strategi för framgång.

Det handlar inte om att vara snäll nog att bortse från människors svårigheter. Utan att vara smart nog att se deras förmågor.

Tack!