Huvud
2011-09-16

H.K.H. Prins Carl Philips tal vid invigningen av minnesmärke av Greve Folke Bernadotte af Wisborg, den 16 september 2011

(Det talade ordet gäller)

Kära släktingar,
Herr finansborgarråd,
Mina damer och herrar,

Vi har samlats här på Djurgården idag för att tillsammans hedra minnet av Folke Bernadotte - en driftig och modig man, som tyvärr fick sätta livet till alldeles för tidigt.

För ett par veckor sedan fick jag lära mig mycket mer än jag tidigare hade vetat om Folke Bernadotte och de Vita bussarna. Det var vid en filmpremiär i Malmö.

Filmen hette "Harbour of Hope". Det är en dokumentärfilm om människor som räddades från krigets Tyskland våren 1945 och där Folke Bernadotte och Vita bussarna spelar en stor roll.

Filmen var tung och gripande men samtidigt var den även hoppfull, eftersom den visade hur de här människorna fick chansen till ett liv. Deras liv började när de klev i land i Malmö hamn.

Jag fick också möjlighet att träffa några av de personer som man kan följa i filmen. 1945 var de barn eller ungdomar, men de har fortfarande starka minnen av sina upplevelser.

Filmen berörde mig, men att få höra berättelserna i verkligheten var ännu mer gripande.

Jag träffade en man som hade varit chaufför i en av de Vita bussarna. Han sa bland annat att "utan Folke Bernadottes ledarskap och driftighet hade bussarna kanske aldrig kommit fram till sina mål".

Omkring 15 000 personer blev räddade från koncentrationslägren tack vare Folke Bernadotte och Vita Bussarna. Det är den största enskilda räddningsaktionen under andra världskriget.

De personer som var med i filmen var oerhört tacksamma över vad Sverige och Folke Bernadotte med Vita bussarna hade gjort för dem.

Personer som Folke Bernadotte har i hög grad bidragit till att vi svenskar har fått ett rykte om oss att vi månar om de människor i världen som har det svårt. Vi bör vara stolta och hedrade över detta och ha honom som en förebild.

Jag är glad över att idag få avtäcka detta minnesmärke över Folke Bernadotte, och hoppas att det kommer påminna oss om hur mycket en enstaka person faktiskt kan göra för andra.