Huvud
2010-11-01

H.K.H. Kronprinsessan Victorias tal vid president Tarja Halonens middag på Presidentens Slott, Helsingfors, den 1 november 2010

Republikens president,

2009 högtidlighölls märkesåret 1809 mellan våra länder som därefter för första gången blev Sverige och Finland, så som vi känner dem idag, från att tidigare har varit ett.

För mig blev det årets evenemang och händelser en spännande resa i vår gemensamma historia, en påminnelse om våra gemensamma strävanden och våra många beröringspunkter:

  • Öppningsceremonin i Svenska Riksdagen,
  • "Dans över gränsen" i Dansens hus,
  • 200-årsutställningen på Nationalmuseum i Finland som öppnades av Republikens President och som jag hade glädjen att få närvara vid,
  • Märkesårsgalan i Berwaldhallen och mycket annat under ett spännande år.

Märkesåret blev en påminnelse om våra starka band — och en påminnelse om vår gemensamma historia.

2010 är för mig och min familj ett märkligt år:

Det är 200 år sedan ätten Bernadotte genom Jean Baptiste Bernadotte valdes in i svensk historia, i sig en konsekvens av de politiska händelserna i Sverige efter 1809.

I år hade jag även glädjen att kunna fira Prins Daniels och mitt eget bröllop i Stockholm den 19 juni. En dag som hittills är den lyckligaste dagen i våra liv.

Jag vill vända mig till Republikens President och tacka för att Ni å Era och finska folkets vägnar hedrade vårt bröllop med Er närvaro. Det sätter vi stort värde på.

Det är inte märkligt för mig att vara i Finland.

Men det är alltid märkvärdigt. Det är alltid speciellt. Det är alltid något som jag ser fram emot. Jag glädjer mig särskilt åt att nu för första gången kunna besöka Finland tillsammans med Prins Daniel.

För mig är att vara i Finland som att vara: Nästan hemma.

"Nästan" — eftersom Finland naturligtvis är en självständig och stolt helt egen nation som själv väljer sitt öde — och som gjort oerhörda uppoffringar för att vinna och försvara sin självständighet.

"Hemma"— eftersom det finns så mycket som förenar och är gemensamt i våra länder. "Hemma" eftersom jag alltid mötts av en sådan värme och ett sådant välkomnande här i Finland.

"Nästan Hemma".

Ärade President!

Vi delar ett hav. Vi delar en historia. Vi delar två språk.

Låt oss fortsätta dela.

Låt oss fortsätta dela erfarenheter inom samhällets olika områden inte minst forskning och kultur.

Låt oss dela bördor och ansträngningar, där vi gjort gemensamma åtaganden.
Låt oss dela framtidstro — och tilliten till att mänskliga ansträngningar, teknisk utveckling och solidaritet gör skillnad.

Prins Daniel och jag är glada och stolta över att vara här som Era gäster och vi har sett fram emot vad ni vill dela med Er till oss av Finlands rika gåvor.

Skål!