Royal Colloquium, dag 1

Måndagen den 23 maj öppnade Kungen det 12:e Royal Colloquium som hålls på Rosersbergs slott. Royal Colloquium initierades av Kungen 1992 och har sedan dess kontinuerligt arrangerat seminarier med klimat- och miljötema.

Under ledning av Kungen samlades för tolfte gången sedan 1992 drygt tjugo forskare från hela världen för att diskutera klimat- och miljöfrågor. De olika deltagarna handplockas inför varje Colloquium.  

Syftet med Royal Colloquium 2016 är att lyfta fram insikter från tidigare möten och sätta in dem i ett framtidsperspektiv. Temat är “Environmental Reality: Reconsidering the Options”.

Under konferensen. Foto: Kungahuset.se

Kungen öppnade mötet och talade om sitt livslånga och starka intresse för miljön och om Royal Colloquium som under snart 25 år har sammanfört ledande experter för att diskutera frågor som rör miljön – ur många olika vinklar. Kungen lyfte fram att årets Royal Colloquium planeras att vara det sista i denna serie av möten och att mötet förhoppningsvis resulterar i ett budskap till nya generationer, de som kommer att leda utvecklingen för framtiden. För att under kommande år lyckas lösa de många problem som finns, är det nödvändigt att vi samarbetar – länder och vetenskapsområden emellan.

Läs Kungens tal. (På engelska)

Därefter presenterade sig deltagarna:

Wilhelm Agrell, författare och historiker med inriktning på freds- och konfliktforskning samt sedan 2006 professor i underrättelseanalys.

Stuart Chapin, professor of Ecology vid Department of Biology and Wildlife of the Institute of Arctic Biology, University of Alaska.

Ulf Ellervik, professor i kemi vid Lunds Universitet och författare.

Carl Folke, föreståndare för Beijerinstitutet, Kungliga Vetenskapsakademien samt grundare och vetenskaplig chef för Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.

John Gunn, professor, biology, vid Laurentian University, Kanada.

Carina Håkansson, vd Skogsindustrierna.

Åke Iverfeldt, vd för Stiftelsen för Miljöstrategisk Forskning, Mistra. Mistra är en stiftelse som investerar i miljöstrategisk forskning som bidrar till en hållbar samhällsutveckling.

Pavel Kabat är professor i Earth System Science och chef för IIASA. IIASA (International Institute for Applied Systems Analysis) är ett internationellt forskningsinstitut som grundades 1972 i Österrike, som en brygga mellan forskare i öst och väst under det kalla kriget.

Anders Karlqvist, ansvarig för Royal Colloquium. Han har en bakgrund som matematiker och systemanalytiker på KTH. Under 25 år var han chef för svenska polarforskningssekretariatet.

Elisabeth Kessler, ansvarig för Royal Colloquium. Tidigare bland annat chefredaktör för Ambio – A Journal of the Human Environment, en tvärvetenskaplig, engelskspråkig tidskrift utgiven av Kungl. Vetenskapsakademien sedan 1972.

Terney Pradeep Kumara, General Manager, Marine Environment Protection Authority (MEPA) Sri Lanka.

Johan Kuylenstierna, chef för Stockholm Environment Institute.

Sander E. van der Leeuw: director för School of Human Evolution and Social Change, Arizona State University.

Olof Lindén, professor i miljövetenskap vid högskolan i Kalmar samt vid World Maritime University i Malmö.

Fredrik Lundmark, forskningssekreterare Riksbankens Jubileumsfond. RJ är en av de viktigaste finansiärerna av svensk humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning.

Karen O’Brien, professor vid Institutt for Sociologi og Samfunnsgeografi vid uiversitet i Oslo.

Andrew Pullin, blev 2007 världens första professor i evidensbaserad naturvård, det vill säga en naturvård baserad på vetenskapliga belägg. Bangor University i Wales.

Chris Rapley, professor i Climate Science vid University College i London.

Per Espen Stoknes, psykolog och ekonom, vid Centrum för grön tillväxt på Handelshögskolan i Oslo.

Christer Sturmark, förlagschef för Fri Tanke förlag och chefredaktör för Sans magasin.

Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria vid KTH och författare.

Nassim Nicholas Taleb, doktor i ekonomi och författare. Professor vid New York University Tandon School of Engineering.

Mathias Uhlén, professor i mikrobiologi vid KTH. Han är också direktör för Science for Life Laboratory (SciLifeLab) Institutet, Stockholms universitet och Uppsala universitet.

Cecilia Åsberg,  professor, forskare och forskningsledare, lärare och handledare vid Tema Genus, vid den tvärvetenskapliga TEMA institutionen, Linköpings universitet (LiU). Programchef för det största svenska humaniora initiativet, The Seed Box: An Environmental Humanities Collaboratory.

Det 12:e Royal Colloquium hålls på Rosersbergs slott. Foto: Kungahuset.se

Anders Karlqvist talade sedan om hur samhället förändrats och forskningen utvecklats sedan Royal Colloquium startade 1992. Hur världen och synen på den har förändrats i och med globaliseringen, hur ekonomin förändrats liksom den enorma utveckling som skett inom information och kommunikation, vilket påverkat forskningen till exempel genom satelliter. Anders Karlqvist betonade vikten av att omdefiniera, tänka nytt och i längre perspektiv inom en rad områden.

Vi behöver hitta andra tillvägagångssätt, ta fram idéer och utveckla annorlunda sätt att kommunicera. Samtidigt menade han att det är viktigt att lyfta fram att vi är på väg att lyckas lösa vissa problem som till exempel: de försurande luftföroreningarna och ozonhålet.

Under eftermiddagen inleddes konferensens första session: The Environment – Successes and Failures.

Sander van der Leeuw talade kring Socio-environmental systems – The long-term perspective, John Gunn om History of pollution samt Olof Lindén om Management of threatened marine ecosystems. What have we learnt?

Anders Karlqvist och Johan Kuylenstierna. Foto: Kungahuset.se

Johan Kuylenstierna, chef för Stockholm Environment Institute.

Första dagen är över, vilka är dina reflektioner?
– Det var spännande diskussioner, dels för att de berörde systemfrågor och det är ju mycket det som de här dagarna handlar om – behovet av att förstå systemförändringar och hur vi kan hantera dem. Och vilka förändringar som behövs inom politiken men också inom forskningen.

Men det var också intressant då det gick in på lite mer konkreta fall. Ett berörde en stad i Kanada där en stor gruvindustri haft stora problem med utsläpp av metaller och en stor del av miljön kring staden hade förstörts genom utsläppen. Samtidigt genererade industrin en stark arbetsmarknad och god ekonomi. Man försökte skjuta på problemet till exempel genom att bygga världens största skorsten – det finns ett talesätt ” the solution of pollution is dilution”. Men så skedde något, man kom till insikt att det inte fungerar längre och att man att som företag måste ta mycket större ansvar. Det hände på mitten av 70-talet och sedan dess har man lyckats få ner utsläppen med 90 % och fått igång restaureringsprogram för sjöar och skogar i området.

John Gunns exempel ledde till en intressant diskussion då det är svårt att peka på enstaka faktorer. Det handlar dels om mentala förändringar hos näringslivet dels om att människor börjar reagera och inte accepterar en livsmiljö som är starkt förorenad. I dag kan man se samma process i Kina och Indien.

Det andra fallet tog upp de stora utmaningarna vi har när det gäller marina frågor och där fanns det många intressanta perspektiv. Ett som Olof Lindén lyfte är vår relation till vad som händer under havsytan, hade det varit på jordens yta så hade vi haft starka protester. När förändringar inte är lika påtagliga blundar vi för de effekter och risker som de kan innebära.

Om vi ska kunna hantera förändringar så handlar det om ett samspel, bland annat mellan forskning och politik och att få en förståelse för människors drivkrafter. Det är ett komplext pussel. Och Royal Collocquium är ett av få forum jag har varit med om där man kan ha den typen av diskussioner.