- Start
- / Temasidor
- / Kronprinsessparets bröllop
- / Historik och traditioner
- / Kungliga bröllop
- / Carl XVI Gustaf och Fröken Silvia Sommerlath
Carl XVI Gustaf och Fröken Silvia Sommerlath
Foto: Scanpix.
Förlovningen mellan Kung Carl Gustaf och Fröken Silvia Renate Sommerlath eklaterades den 12 mars 1976 på Kungliga slottet. Dagen efter mötte förlovningsparet medierna vid en pressmottagning i prinsessan Sibyllas våning.
Lysning till äktenskap skedde i Slottskyrkan på annandag pingst den 7 juni. "Och så kommer vi då till dagens stora glada kungörelse: Härmed tillkännages lysning mellan Kung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, och Silvia Renate Sommerlath", meddelade överhovpredikanten Hans Åkerhielm från predikstolen i Slottskyrkan.
Bröllopet ägde rum tre månader senare, den 19 juni, i Stockholms Storkyrka.
Operagala
Kvällen före bröllopet bjöd Operan på en galasoiré. Den blivande bruden gjorde en oförglömlig entré, bländande vacker i slank, helplisserad klänning med hög slits, spetsjacka och för första gången med det diadem, som var Prinsessan Sibyllas älsklingsdiadem.
Dagen före Operagalan hade Fröken Silvia Sommerlath, då fortfarande utländsk medborgare, tilldelats Serafimerorden, som hon nu bar för första gången.
Efter festföreställningen gav Kungen supé med dans på Drottningholm för cirka 200 inbjudna släktingar och personliga vänner.
TV-bröllop
Sveriges första kungabröllop i modern tid var ett evenemang med stort medieintresse. På Kungens uttryckliga önskan skulle största möjliga öppenhet råda, när det gällde de offentliga bröllopsarrangemangen.
Tidigt på bröllopsdagens morgon hade Erik XIV:s och Lovisa Ulrikas kronor hämtats i Skattkammaren av ceremonimästaren och två kammarherrar. Kronorna fördes till Storkyrkan och placerades på mörkblått hyende till höger respektive vänster sida om altaret.
På altaret hängde ett antipendium, skänkt av Axel Oxenstiernas son Johan 1659. Det är i småblommig brokad och dekorerat med Oxenstiernas och Braheska vapnet.
Givarens och hans hustru Margareta Brahes initialier, deras titlar och deras gårdar är inbroderade på antipendiet, som är unikt för Storkyrkan och brukar användas vid kungliga förrättningar.
På altaret stod dessutom två stora kandelabrar och ett krucifix i ek, silver och guld, gjorda i Augsburg och skänkta av Magnus Gabriel De La Gardie till Drottning Kristina vid hennes kröning 1650.
Storkyrkan var dekorerad i ljusa färger, blå riddarsporrar och rosa lövkojor, i slottets ymnigaste blomsterurnor.
Silvia Sommerlath hade själv valt ut de två silvervaser, som stod på Altaret och var fyllda med Drottning Silvias egen ros, "Queen Silvia", framtagen av odlare speciellt för dagen. Drottning Louise hade skänkt vaserna till Storkyrkan och Silvia tyckte mycket om dem.
Foto: Scanpix.
1 200 gäster i kyrkan
Under samlingen i kyrkan för de cirka 1 200 gästerna sjöng Storkyrkans kör och Sveriges Radios symfoniorkester spelade samlingsmusik, bland annat musik från Drottning Kristinas, Karl XI:s, Adolf Fredriks och Gustav III:s tid.
Kung Carl Gustaf väntade i vapenhuset på sin brud. Kungen var klädd i amiralsuniform.
Till J.H. Romans "Sinfonia da Chiesa" trädde brudparet fram till altaret. De uppvaktades av brudnäbbarna Amelie Middelschulte, James Ambler, Helène Silfverschiöld, Hubertus Hohenzollern och Sophie Sommerlath.
Enligt tysk bröllopssed bars vigselringen, vitt guld med briljanter, på en kudde av brudtärnan Carmita Sommerlath, dotter till Drottningens bror Ralf Sommerlath.
Brudklänning från Dior
Bruden hade valt en duchesseklänning av samma klassiska modell som Prinsessorna Birgitta och Désirée burit vid sina bröllop. Den var sydd av Marc Bohan vid modehuset Dior. Ett långt släp var fäst vid klänningens rygg. Den blivande Drottningen bar Drottning Josefinas kamédiadem.
Spetsslöjan var den Bernadotteska familjens egen, ett arv från Drottning Sofia och som burits även av Kungens mor Prinsessan Sibylla och systrar Prinsessorna Désirée, Margaretha och Christina. Slöjan var fäst i diademet med en bård av myrten från Kronprinsessan Margaretas ursprungsplanta på Sofiero.
Det var den unga floristen Marlene Pröpster från varhuset NK som fått uppdraget att binda brudbuketten av orkidéer, doftrankor, liljekonvaljer och myrten.
Historisk ärkebiskopsskrud
Vigselakten förrättades av Ärkebiskop Olof Sundby. Han bar en skrud i vitt och rosa ur den Kungliga Husgerådskammarens samlingar, som tillverkats i Paris till Adolf Fredriks kröning 1751. Ärkebiskopen assisterades av överhovpredikanten Hans Åkerhielm, klädd i sin egen serafimerskrud i ljusblått, och den vitklädde teologie professorn Dr. Ernst Sommerlath, brudens morbror.
Programmet under ceremonin var "Festmusik" av Lars-Erik Larsson, svenska psalmerna "I denna ljuva sommartid" och "Herren vår Gud är en konung i makt och i ära", G.P. Telemanns "Wie ist Dein Name so gross" och som utgångsmusik "Sinfonia D-dur" av J.S. Bach.
Domkyrkoorganist Gotthard Arnér spelade orgel, övrig musik framfördes av Sveriges Radios symfoniorkester under dirigenten Gustaf Sjökvist.
Foto: Scanpix.
Sjöfärd till Slottet
Efter vigselakten färdades det nya Kungaparet i kortege genom ett folkfyllt Stockholm. På Skeppsholmen gick Kungaparet ombord på Vasaorden för resan över Strömmen till Logårdstrappan på Skeppsbron.
Kajen hade förvandlats till en blomsteräng. 224 spelmän från Dalarna under ledning av riksspelmannen Knis Karl Aronsson spelade "Brudmarsch från Leksand" medan brudparet promenerade på den röda mattan mot Slottet.
Vid trappan till Logården hälsade ståthållaren Sixten Wohlfart välkommen till Stockholms slott, Kungaparets hem. Brudparet tackade uppvaktande organisationer vid en kort ceremoni på Inre borggården.
Foto: Lennart Nilsson.
Foto: Scanpix.
Foto: Scanpix.
Bröllopslunch i Vita havet
Bröllopslunchen hölls i Vita havet, där Prins Bertil var värd och i ett personligt tal hälsade Drottning Silvia välkommen till Sverige.
Måltiden hade tillagats av hovtraktör Werner Vögeli. På menyn stod kall gelead consommé med kaviar, inbakad laxfärsmousse drottning Silvia, kall skogsduva med gåslever och chaud-froidsås och färska smultron med vaniljglass och vispgrädde.
Magnifika bröllopskrokaner, dekorerade med rosa marsipanrosor, dominerade borden. De hade bakats av Operakällarens konditormästare Dag Öster.
Bröllopsresan gick till Hawaii, varefter Kungaparet återvände till välförtjänt sommarsemester på Sollidens slott på Öland.
