H.M. Drottningens tal vid Nationell konferens mot kommersiell sexuell exploatering av barn

Varmt välkomna till denna nationella konferens mot kommersiell sexuell exploatering av barn.

Det är inte lätt för ett barn att berätta om ett övergrepp för oss vuxna. Det är för många barn ännu svårare om detta övergrepp har begåtts av en vuxen. Och det kan vara ännu svårare om barnet känner skuld eller att de själva är ansvariga för det övergrepp som de har utsatts för.

Redan 1996 var jag beskyddare för den första världskongressen i Stockholm mot kommersiell sexuell exploatering av barn. Det blev för många en ögonöppnare och omvärldens reaktioner var starka. Vi enades i en deklaration för att gemensamt och omedelbart få stopp på detta hänsynslösa utnyttjande av barn.

Det har nu gått 27 år sedan dess och jag känner hopp och tacksamhet när jag ser alla som samlats här idag med samma syfte - att stoppa exploateringen. Men jag känner också en frustration över allt som borde skett men som ännu inte hänt. Exploateringen av barn sker fortfarande dagligen och över hela världen och vi måste göra mer, måste göra bättre.

Idag finns det motsvarande en elev i varje klass i årskurs 9 och gymnasiet i Sverige som har blivit utsatta för den här typen av brott. De flesta som utsätts är flickor, men också pojkar drabbas. Och trots att det handlar om fruktansvärda övergrepp som kan få livslånga konsekvenser får barnet sällan tillgång till varken vård eller stöd eller upprättelse i en rättegång.

Det är uppenbart att föreställningen om att det är barnet som genomför en sexuell handling på sin förövare, och därmed också har ett ansvar, finns kvar. När det i själva verket handlar om ett hänsynslöst sexuellt våld där barn utnyttjas och utsätts för övergrepp.

Att utsätta ett barn genom sexuella handlingar mot ersättning är ett utnyttjande. Ett övergrepp. Och en våldshandling. Det måste vara en självklarhet för alla oss vuxna.

Men tyvärr möter många utsatta barn en annan verklighet. En verklighet där de, om de väl vågar berätta, inte tas på allvar eller skuldbeläggs för det som hänt. En verklighet där betalningen uppfattas som ett samtycke och där barnet får bära ansvar för sin egen våldsutsatthet. En annan verklighet i många länder är att en förövare gör en GOD gärning genom att betala ett barn. Men ett barn ska aldrig kunna köpas och skulden ska aldrig läggas på den som utsätts utan alltid hos förövaren.

Det är den verklighet som utsatta barn borde få möta. Oavsett vad barnet själv har gjort. Oavsett vad barnet själv har för andra utmaningar. Oavsett var i landet barnet bor eller vilken vuxen som finns där när barnet berättar.

Vi har samlats här idag för att lära oss mer av varandra. Så att vi tillsammans kan göra mer och göra bättre för att skydda barn. Låt oss idag enas om att vi tillsammans kan och ska göra allt vi kan för att inget barn någonsin ska utnyttjas. Det är vår skyldighet som vuxna.

Varmt välkomna och jag hoppas att ni alla lämnar med mer kunskap och ännu starkare beslutsamhet. Tack för att ni här är och för att ni gör skillnad.